thelittlemiss

Hej!

Vilken ära det är att få skriva här! Inte ofta då folk ber mig att skriva i andras bloggar! Bara att tacka och buga.

Nu när jag ska skriva i en annans blogg, gäller det bara att ge ifrån sig en bra bild. Jag ska inte förfalska och skriva osanna saker om mig enbart bara för att få mer spänning i min skrivning. Vill man verka vara extra spännande så får man helt enkelt avslöja alldeles för mycket om sig själv. Eller så får man ha extrema åsikter som eventuellt kan reta upp folk.

Men nej, jag ska inte försöka göra allt för att få spänning i mina texter. Ofta när jag skriver, så gör jag enbart det bara för att jag känner att jag måste berätta just det här till någon! Gärna till främlingar! Skrivandet började bli en drog ganska nyligen. Är jag glad, skriver jag ner det. Känner jag att allting har gått under, att det inte finns något hopp, försöker jag också få det i ord. Men jag kan säga att det är väldigt svårt. Hjärnan är ett mirakel och det är svårt att beskriva det man vill uttrycka i ord. Det har jag alltid haft problem med.

Nu får jag ta och berätta lite om mig själv!

Jag är en 91:a och föddes utan hörsel. Vet ni då vad det betyder?

Att jag är handikappad.

Så tänker generellt av folket när de hör ordet "dövhet"

Jag kan inte göra något åt er första tolkning av ordet "dövhet". Jag är van att folk med hörsel indirekt ser oss som handikappade. Men det är faktiskt inget som stör mig. Vi kan faktiskt utnyttja just på det. Vi är medvetna att vi inte är mer onormala än "friska människor". Det enda som skiljer oss emellan är att vi inte har hörsel att höra med. Och att vi har ett annat språk. Det är bara att ha tanken i bakhuvudet. "Vi är inte handikappade bara för att vi är döva, men eftersom de andra anser det, är det lika bra att låta det vara och vinna på det"

Det med att "vinna" kan låta lite för grovt. Vi får t.o.m handikappsbidrag. J

Svenskan är dock mitt andra språk, svenskan är nästan alltid de flesta dövas andra språk, därför har vi ofta lite svårare med det språket. Samma sak är det med att ni med hörsel oftast är bättre på svenska (som är ert första språk) än engelskan.

Därför kan det ibland dyka upp slarvfel, oftast har jag problem med grammatiken, men det är bara att öva och öva. Man kan alltid bli bättre än vad man är i nuläget.

Ni har väl märkt att generellt så skriver många med hörsel från bland annat lågstadiet lite fel på orden som hälst istället för helst. Hest för häst och så vidare. Såna småfel gör småungarna bara för att de just lärt sig att skriva svenska, tidigare har de ju bara pratat och hört svenska. Och bland annat "Ä och E" låter ju likadant. Därför kan det bli småfel. Men det är ju som sagt bara att öva bort problemen.

Men vi döva hör ju varken orden eller ljuden runtomkring oss. Därför måste vi lära oss svenska direkt från böckerna/skolan/tv/tidningar och så vidare. Då är ju svenskan på orden oftast rätt, det är därför vi använder då hjälp av ögonen och minnet till att remembera det exakta ordet istället för att försöka höra ordet och sen skriva ner det.

Därför är vi ganska ofta rätt bra på att stava rätt.

Men vill ni veta vår svaghet i svenskan? Som väldigt många döva har problem med.

Det är grammatiken.

Varför?

Jag har det enkla svaret.

Dövas första språk är oftast teckenspråket och ni ska bara veta hur olik grammatiken i teckenspråket är i jämfört med svenskan.

Har man nu lärt sig sitt första språk blir orden, grammatiken och allt det där som tillhör språken "fast" i huvudet. Det är därför svenskarna pratar engelska med svensk brytning.

Samma sak är det med oss döva, man kan se så att vi skriver svenska med teckenspråk brytning. Det är svårare för oss döva att lära oss korrekt svenska då vi inte får all massmedia in i öronen, från tv:n, radion och från musik. Vi blir helt tvungna att läsa istället.

Men jag ska försöka komma fram till svaret.

Jag ska jämföra lite, nu när man ska försöka få fram samma sak, på teckenspråket och på svenska. Jag ska skriva ner hur vi tecknar teckenspråk på "svenska sätt"

För att man ska kunna skriva korrekt svenska, att man vill tillexempel få en boll.

Kan du skicka bollen till mig? (Svenska)

Bollen den du kasta mig? (Teckenspråk)

För att man ska kunna få det att låta som en fråga så ändrar man ju på tonläget så att det låter som en fråga. Det känner ni väl till? Och så tillägger ni ordet "kan"

Men om man ska få till sin fråga på teckenspråk, helt utan hållet att säga "kan" så använder man ansiktet. Vår grammatik och vad för påstående man vill komma med är faktiskt ansiktet. Hur man höjer, tar ner ögonbrynen och hur man formar munnen och så vidare.

Är vi arga och vill få hit bollen omedelbums så ändrar ju de med hörsel tonläget till ett argt, men "frågan" är densamma. Det enda som skiljer från en "snäll" fråga till en arg är helt enkelt tonläget.

Men när vi blir arga och vill få hit bollen kan vi ju inte riktigt skrika, d.v.s. höja på tonläget, då den andra troligtvis också är döv. Då får man helt enkelt visa det med ansiktet, att man tar ner ögonbrynen och ser arg ut. Då kan den döves påstående också bli annorlunda. Jag har också märkt att jag märker direkt då om det är någon som skriver fel svenska. Men i teckenspråket kan man helt enkelt inte teckna med fel grammatik. Man kan leka med orden i teckenspråket, kasta om orden helt och hållet i en mening, men det man vill säga tolkas ändå likadant utan nertittandes.

Och jag ska bara observera er att döva ständigt hittar på nya tecken utan att någon lägger märke till. Vill man förklara om hur bollen skruvades till ens måste man tillägga en massa adjektiv som

"Pelle sparkade bollen väldigt kraftigt och bollen flög väldigt snabbt, säkert i 100 km/h, bollen var hur nära som helst med att krocka det röda fönstret som var grannens fönster" Man försöker förklara så detaljrikt som möjligt för att få berättelsen att låta så spännande som möjligt. Men när det är en döv som ska berätta samma historia så använder den döve mycket få tecken för att kunna visa hela meningen. Men ändå så blir berättelsen så mycket detaljrikare och spännande!

Den döve använder helt enkelt samma tecken, men tecknet får väldigt mycket rörelser och ansiktet spelar då en väldigt stor roll då man visar hur man formar ansiktet till hur snabbt bollen åker, man visar med händerna om hur snabbt bollen åker. Det är sjukt svårt att förklara det i svenskt teckenspråk. Jag ska i alla fall länka en väldig populär länk som nästan alla döva sett. Den här länken är hur sjukt bra som helst. Teckenspråket är dock på amerikanska (och ja, teckenspråket är inte likadant i alla länder i världen som väldigt många tror)

Jag kan dock lite amerikanskt teckenspråk, och filmen handlar om en viss läsk (mitt favoritläsk! Hoho) Mountain Dew.

Killen i "filmen" beskriver verkligen läsken hur sjukt bra som helst, och en massa händelser i filmen. Spana in den! Det är ett måste!

Ja, nog med en massa babblande om skillnaden i svenskan och teckenspråket. Tro inte att vi är dumma bara för att vi har lite svårt med grammatiken i svenskan. Tänk då att vi faktiskt är döva och har ett annat första språk än svenskan. Och att vi får det sjukt mycket mer ut utav vårt språk, än vad hörande kan göra med svenskan.

Ha det så bra!

Kram Moa.